Banköverföringar - Vad är rimlig?

DagensPS och News55 har skrev förra veckan om att KO drivit ett ärende mot Nordea och förlorat i Tingsrätten. Bägge vinklar artiklarna till att domen är ett bakslag för bankkunder.

DagensPS Tingsratten skyll dig själv

News55 Pensionar blåst på 100 000 bankens fel

Kunden valde att följa instruktioner från uppringare och swishade 100tkr

Ärendet gäller i korthet en äldre kund i Nordea som blivit kontaktad på telefon av någon som sa att vederbörande blivit ID-kapad och att 100tkr saknades på dess konto. Genom att följa uppringarens instruktioner skulle pengarna räddas. Men istället lurades personen att föra över 100tkr till bedragaren via swish. Kunden gjorde alltså hela transaktionen själv, med personlig identifiering och egen inloggning. Men på bedragarens uppmaning över telefon.

 

Praxis har hittills varit att konsumenten, i fall där hen själv gör överföringen – i en så kallad ”behörig transaktion” – får stå för hela förlusten.

KO och Konsumetvägledarnas Förening anser att det är bankens ansvar

Enligt KO är banken skyldig att återställa kontot eftersom kunden trodde att överföringen gjordes för att rädda pengarna. Därmed fanns inte något ”giltigt samtycke” från kunden att överföra pengarna till bedragaren.

Tingsrätten gör dock bedömningen att eftersom överföringen gjordes av kunden så är banken inte ansvarig.

Anna Sjöblom, ordförande för Konsumentvägledarnas Förening, säger i en kommentar till SvD att domen är ett stort bakslag för bankkunderna. – "Så länge bankerna inte tvingas ta ansvar kommer fler och fler bankkunder bli bestulna på sina besparingar."

KO kommer att överklaga till Hovrätten. Avgörande för den rättsliga bedömningen är vad som kan anses vara en ”behörig transaktion”, säger KO.

De två vågskålarna

Detta är vad som finns i ena vågskålen. I andra vågskålen finns vilken tillgång till egna pengar vi konsumenter ska ha. Se mitt tidigare något irriterade inlägg skrivet i viss affekt om banken som låste mina pengar.

Banken låser mina pengar

Som tillägg till det inlägget är inte detta första gången det händer mig. Min son hade en lägenhetsaffär som låg risigt till då Länsförsäkringar inte ville tillåta mig att överföra kontantinsatsen från mig till min son som lån. (Även han har LF och samma bankkontor!) Tog en hel eftermiddag med telefonsamtal samt mailade av kontrakt, kontoutdrag från andra banker där jag haft pengar. Jag antydde även om att eventuella skadestånd vi blev skyldiga till för utebliven affär skulle vidarebefordras till Länsförsäkringar för att de förhindrat mig att disponera mina pengar och göra tvingande betalning. Var nervös ett tag för att affären skulle stoppas med möjligt skadestånd till säljaren. Efter flera timmars argumenterande fick jag föra över pengarna.

Bedrägerier är otrevliga saker som måste motverkas

Men vi kan samtidigt inte låta privata företag (banker) godtyckligt agera överförmyndare och hindra kunder från att effektivt utnyttja sina pengar. 

Det finns åtminstone några banker med möjlighet att själv sätta begränsning på hur stora överföringar som får göras. Jag har läst om någon bank där tydligen man själv kan välja att lägga in att överföring över en viss summa alltid tar 1 eller 2 dagar innan den genomförs. Antagligen för att man ska hinna fundera en extra gång om det man gjorde var rimligt och kunna ändra sig inom denna tid. Men detta på frivillig basis.

Om det blir så som KO och Konsumentvägledarnas Förening vill och tycker är rimligt, dvs att banken får ett större (hela?) ansvar för alla transaktioner kommer de givetvis att ytterligare försvåra för sina kunder att flytta pengar. Det skulle jag göra om jag var bank och ansvarig för kundernas transaktioner in absurdum.

Banken stoppar möjlighet till uttag

Det är synd om de som blir bedragna, samhället måste reagera och skydda de äldre och lättlurade. Men man måste samtidigt se till hela befolkningen när åtgärder och lagar beslutas, inte bara en liten del.

Hur ska man balansera dessa två vågskålar?

Hur skydda samtidigt som det inte begränsar orimligt mycket? Och var går skiljelinjen mellan personligt ansvar och bankernas ansvar? Eller är det kanske inte bankernas utan samhällets ansvar som drivit fram det kontantlösa och digitala samhälle som många uppenbart inte kan hantera riskerna med?

Hur tycker du detta dilemma ska hanteras?