Det är nu över ett år sedan jag gick hem från jobbet för sista gången, så jag tyckte det var dags för ett medarbetarsamtal och samtidig göra en lönerevision. För att extra markera vikten av tingens tillstånd samplaneras dessa med en seminarieresa, vilken har förlagts till vårt hus vid havet. Därför befinner jag mig sedan en tid tillbaks där för dessa aktiviteter.
Det visar sig att jag inte är ensam om att ordna aktiviter, även Yubico har varit på konferens. Min kostar dock betydligt mindre.
 |
Olika budgetar för personalmöten |
Den första tiden gick åt till att dra igång huset efter vintern, gräs ska klippas, vatten slås på, utemöbler o grill ställas fram mm. Samtidigt har det även blivit tillfälle till bastubad för att filosofera och fundera igenom livet i stort och smått.
När det blev dags att inleda medarbetarsamtalet började jag med att hälsa mig själv välkommen och hoppas att jag trivs i min nya roll som arbetsfri.
Vilket jag bekräftade att jag gör. Vad jag speciellt trivs med är att många måsten givetvis försvunnit och tiden till stor del kan disponeras som behagas, utan att behöva titta i almanackan efter andras förväntningar på mig. Dock finns det fortfarande en del måsten kvar, det blir så med familj, fastigheter och bilar. Jag kan ibland känna att några måsten dock tillkommit. Eftersom jag disponerar tiden fritt förväntas det att jag ska stå för mathållningen, både vad gäller inköp o tillagning. Städning faller tydligen även det på mig nu för tiden. Jag har ju tiden, så det funkar trots allt rätt bra. Det som känns som begränsande är fantasin, att komma på menyer, vad man ska handla utan att det blir för enahanda.
Efter att några månader av frihet kände jag en viss tomhet. Jag har som anställd upplevt mig själv som någon som ofta ställer upp, fixar så det fungerar. Jag har pga min roll ofta sovit med telefonen på, samt dagtid haft den nära. När telefonen slutade ringa var det först en lättnad, men det blev även framåt höstkanten en tomhetskänsla. Det är inget man plötsligt måste iväg och fixa kl 04:10 på morgonen, ingen ringer om hjälp med det ena eller andra, snöstorm gör inte att man måste åka tidigare till jobbet. En känsla av att vara överflödig infann sig. Var jag inte viktigare än så? Alla gånger man ställt upp, var det i onödan? Allt funkar ju även utan mig. Jag är inte längre viktig.
Det tog ett tag innan jag reflexmässigt slutade att alltid bära med mig telefonen. Denna känsla av viss saknad inföll sig efter sommaren, när hösten kom, och höll i sig en stor del av hösten. Det var nog inte förrän till jul/nyår som jag kom över detta och kunde känna mig helt fri. Jag antar att en yrkesroll är en del av ens identitet. Och det är inte helt självklart att bara byta identitet från en dag till nästa, det tar lite tid till omställning.
Men på det stora har året som passerat varit ett bra och rogivande år där jag varvat ner och hittat en rytm jag trivs med.
 |
Grilla är enkelt o gott |
Om det är något jag är mindre nöjd med?
Jo, jag har haft som bild av mitt fria liv ska innehålla resor. Jag hade förvisso redan innan friheten startade klargjort att första året skulle det tyvärr inte bli något reseår då jag hade en del åtagen under vintern. Men förhoppning att jag skulle komma iväg något under vintern fanns ändå där. Jag fick dock väldigt mycket mer tid in huset vid havet, både under vår/försommar samt under sensommar/höst då jag normalt arbetat. Så helt besviken ska jag inte vara. Vi beslöt att kommande år ska definitivt innefatta längre resor till värme under vinterhalvåret.
Apropå lönerevisionen, hur har ekonomin funkat?
Rätt okay. Att leva utan regelbundet kassaflöde är annorlunda. Jag har varit bortskämd med att haft ett yrke som varit bra betalt, det har gjort att kontot regelbundet fyllts på. Jag har aldrig egentligen behövt bekymra mig om likviditet. Nu ska det fungera lika bra vad gäller utgifterna, men kontot fylls på mer oregelbundet och genom uttag från portföljen.
Om det sedan är uttag av utdelning, från ett räntekonto, sälj av fond spelar mindre roll. Det är själva känslan av att ta av portföljen som är annorlunda än att ta av lön. Portföljen ska fyllas på, inte nallas av. Det har trotts detta fungerat bra. Utgifterna har legat ungefär som tidigare minus vinterresan som jag brukar göra. Å andra sidan har jag bytt till en ny bil, men den kostnaden slår jag ut på flera år. Jag hade som delmål att öka utgiftsposterna för mat och resturang. Här har jag inte levererat, det har inte blivit fler restaurangbesök än normalt. Och trots den omskrivna inflationen på mat har utgifterna här bara ökat marginellt. Man kan ju inte äta oxfile varje dag. Om två likvärdiga produkter kostar olika tar jag fortfarande den billigare. Det faller sig onaturligt att ta den dyrare om den inte åtminstone ger ett mervärde i smak eller annan kvalité.
Att fixa kassaflöde framöver ligger i planen. Från och med senast i höst ska pensionen börja rulla in. Men hur stor ska den vara? Här har funderingarna gått från högt till lågt. Alla varianter har sina för respektive nackdelar.
När jag började titta på pensionsuttag för länge sedan var dessa beslut huggna i sten när man väl bestämt sig. Men en stor förändring är att man nu (eller åtminstone inom närtid, för min del från september) kan justera uttag från tjänstepensioner. Vad man inte kan göra är förkorta vald utbetalningstid, men man kan förlänga eller pausa uttag. Än så länge har varesig Avanza eller Nordnet någon tidsplan för när, eller ens om de kommer införa motsvarande förändringar för IPS. MYCKET SVAG av dessa båda. Märks att de inte längre är utmanare utan börjar agera mer och mer som de är mätta och belåtna som inte behöver bry sig så mycket om kundnöjdhet längre.
 |
Bastubad trots kyligt vatten ingår |
Jag har haft tre kriterier när jag laborerat med planering av pensionsuttag.
1 Prio ett är att säkerställa att även om jag lever till 100 och blir gaggig ska ekonomin vara lättskött, gärna automatisk. Enklast blir detta genom pension som kommer in månadsvis på kontot. Jag vill inte vara beroende av min fria kassa, då jag kanske är tillräckligt klar i knoppen för att kunna hantera försäljningar och banköverföringar. Jag har sett äldre generationer få problem med teknik och rationellt tänkande. Pengar ska då komma automatiskt och regelbundet.
2 Jag vill göra uttagen så skatteeffektiva som möjligt och jag vill gärna lämna ett pensionskapital till frugan om jag dör först. Även där så hon inte ska behöva ta av fria kapitalet mer än nödvändigt.
3 Sist i prioriteringsordningen är att jag vill helst ta ut pension så jag inte behöver belasta mitt fria kapital mer än nödvändigt. Jag vill gärna lämna efter mig ett arv till barnen som om det får stå på tillväxt kan ge trygghet inför deras ålderdom. Vem vet hur deras pension blir, eller när de kan tillåtas ta ut den.
Punkt 1 Åstadkoms genom att tjänstepensioner till stor del tas ut livsvarigt
Punkt 2 Minimera pensionsuttag i möjligaste mån innan 68års ålder och därefter öka. Detta gör stor skillnad på total skatt under pensionen. Se mitt tidigare inlägg om skatt
Punkt 3 Planera så pensionsuttagen täcker utgifterna.
Punkt 2 o 3 är kommer delvis i konflikt med varandra och måste vägas.
Jag har bra koll på utgifter och de senast åren fört bok över vad olika områden kostar per månad samt på rullande 12 respektive 24 månader. Det gör planering enklare då jag vet vad behoven är rätt så bra. Jag vet även att jag vill öka resekostnaderna med en längre utlandsresa var vinter.
Tidigare var det en kinkig balansgång då planen inte hade kunnat ändras så lätt om man räknat fel eller behoven ändras. Nu är det inte lika noga, men jag vill ändå komma så nära som möjligt så behoven av justeringar minskar. Jag har kommit fram till att en lämplig nivå på ”lön” är att mina normala utgifter täcks men resor och oförutsedda utgifter tas från fria kapitalet. Även så får portföljen täcka sina kapitalskatter. Jag tänker även att IPS tills vidare inte tas ut då de vid dödsfall ärvs av frugan och hjälper henne vidare. Övriga pensioner är utan återbetalningsskydd för att maximera avkastningen.
Så med detta som mål är det bara att pussla ihop vilka pensioner som ska tas när. Jag har några mindre och sämre tjänstepensioner, dessa startar jag med och tar på 5år så jag blir av med dem. Kompletterar med andra tjp livsvarigt och lägger på statligpension så tidigt det går.
Skulle mina utgifter öka från planerade kan jag öka uttag från fler pensioner eller använda fria kapitalet, som annars står på tillväxt. Det finns även möjlighet att pausa någon pension om det skulle kännas motiverat.
Jag har haft telefonkontakt med samtliga pensionsbolag jag har och dubbelkollat att det inte ska finnas några hinder eller finstilt jag missat. Ibland kan det finnas det, som t.ex att tidigast uttag ligger senarelagt, men mina var okay att at ut nu. När nu bolagen är förvarnade (ett behövde förbereda lite, så det är bra att vara ute i tid) så är det kort framförhållning. De har även fått kontonummer dit de ska skicka pengarna. Två veckor före avsedd månad som pension önskas måste jag meddela start. Nu avgör min likviditet när pensionsuttagen startar, när den börjar sina dras pensionen igång, och inom sex till max åtta veckor börjar pengarna ramla in.
Jag har även en flaska champagne förberedd i till när första utbetalningen ramlar in.
 |
Ett litet glas rom på kvällen med fin utsikt |