Min plan spricker

 Jag snubblar på mållinjen 

Jag blir förmodligen i närtid av med mitt jobb, lite snabbare än planerat. Och staten har ännu inte bestämt sig för när jag får disponera mina pensionspengar som jag själv tjänat in under många år. Framförhållning och ekonomisk planering - inget för den svenska staten. 

Det rör på sig, om än inte helt oväntat så tidigare än jag tänkt. Arbetsgivaren har planer på omorganisering av tjänster. Min tjänst ska outsourcas. Eller ska och ska, det har bit för bit redan pågått ett tag. Resultatet hittills har enligt mig fungerat mindre bra. Eftersom jag även ser vad kostnaden är vet jag att det även blivit dyrt. Övrig personal, som inte ser kostnader men påverkas av avbrott och problem med att utföra sina normala arbeten har bitvis varit upprörda då de tvingas sitta i långa telefonköer till en hjälpdesk som ändå inte lyckats lösa problemen. Men som arbetsgivaren säger, har man tagit fan i båten måste han ros i land. Och de har skrivit ett 5årigt avtal, så det är lika bra att gå all-in. Dvs min tjänst försvinner. Att detta skulle komma har jag givetvis sett komma, men min tanke var att jag skulle kunna vara till nytta och hålla mig kvar till nyår. Men nu blir det alltså tidigare.

 Riktålder - en osäkerhetsfaktor 

Om jag räknar baklänges så är min preliminära riktålder för pension 67 år. Riktålder är ett relativt nytt begrepp som styr förutsättningar för pensionsuttag mm. Man får ta ut statlig pension tidigast 3 år innan den fastställda riktålder. Dvs jag kan enligt min planerade riktålder ta ut min statliga pension tidigast när jag är 64 år. Grejen är att riktåldern är bara preliminär för min årskull, staten har gett sig själv mandat att ändra (höja) riktålder fram till 6 år innan den infaller. Dvs vill man planera att ta ut pension tidigt så får man bara 3 års framförhållning! Staten tycker inte att medborgare behöver mer än 3 års framförhållning när man planerar uttag av ett helt arbetslivs sparande, dvs pension. Det här med långsiktigt planerade av personlig ekonomi är inte viktigt, det är den signal jag får. Inte konstigt att man läser om medborgare som har problem att anpassa livet efter ekonomin när staten inte ser detta speciellt viktigt och ger förutsättningar för det. Men om vi nu hoppas att den preliminära riktåldern håller så passar det min kassaflödesanalys förträffligt att jag vid 59 år påbörjar uttag av tjänstepension med livsvarigt uttag. ITP’n toppar jag med uttag av privat pension, IPS, under 5 år. Då sinar IPSen lagom tills jag kan påbörja den statliga pensionen. Detta ger mig ett konstant kassaflöde som räcker för mina normala levnadsomkostnader. Och just 59 år råkar jag fylla första halvåret 2025.

Bingo - så såg min plan ut.

Nu sprack denna plan. Hur ska den justeras? 

Mina val är:

• Hitta annat arbete under ett halvår?
• Ta ut pensionen tidigare och under längre tid?
• Ta ut pensionen tidigare och få ett tapp i kassaflöde när IPS’n är slut?
• Leva på avkastning av kapital fram tills pensionsuttag?
• Gå på A-kassa om jag inte hittar nytt arbete/ingen vill anställa mig?

Hitta annat arbete under ett halvår?

Detta tror jag absolut vore roligt. Under en så begränsad tid kan nästan vilket nytt arbete som helst vara intressant. Det skulle dock behöva vara något som man har koll på och kan bidra till från dag ett, eller ett kortare projekt. Ingen arbetsgivare skulle lägga energi eller avsätta resurser på uppstart av en nyanställd under så kort tid. Finns sådana jobb? Säkert, men man måste ha lite tur med timing. Jag ska givetvis lägga ut lite krokar och se, men realistiskt så är chansen liten.

        Ta ut pension tidigare under längre tid?

Kan jag göra, men ser ingen vits. Eftersom jag inte slår i taket för statlig skatt med ett uttag på 5 år finns ingen anledning att ta ut den på längre tid. Då kan jag ska gärna ta ut den på kortare tid och lägga undan kapital till glappet i kassaflödet.

 

Ta ut pensionen tidigare och få ett tapp i kassaflödet när IPS’n sinat?

Fungerar. Jag har kapital så jag redan är finansiellt oberoende inom rimliga gränser. Detta kan jag ta av i glappet, som planerat skulle bli ca ett halvår. Men eftersom staten inte bestämt när jag får ta ut min pension ännu, så riskerar denna period att bli upp till ett och ett halvt år. Kapitalet räcker även till detta utan problem. Men jag är snål och budgeterar att jag bara ska behöva ta av mitt obundna sparande vid större eller oplanerade händelser. Tex man kanske behöver privat sjukvård? Huset brinner ner och behöver byggas upp? Större semesterresor, gärna med barn (och ev barnbarn någon gång)? Jag har även tänkt lämna ett större arv efter mig till barnen så de har en trygghet när de blir äldre. Med andra ord, kapitalet är en trygghet som jag kommer att utnyttja. Men för vanliga levnadsomkostnader har jag arbetat ihop en pension jag vill använda.

Leva på avkastningen av kapital fram tills pensionsuttag?

Samma resonemang som ovanstående.

Gå på A-kassa om jag inte hittar nytt arbete?

Fullt möjligt. Men eftersom jag inte har en inkomstförsäkring så blir ersättningen lite låg jfr mina nuvarande utgifter. Men det skulle räcka till en bas som sedan kompletteras med egna medel. Dessutom - har jag inget arbete vill jag gärna resa under vintern. Jag vet inte om man kan ha A-kassa och resa? Inom Sverige kan det inte gärna vara något hinder? Det är lätt att ta sig hem om man skulle bli kallad på intervju eller få ett jobb. Kanske är likadant inom EU? Det går snabbt att flyga hem från t.ex Kanarieöarna. Dessutom kan man söka och arbeta på distans. Jag vet inte vilka regler som gäller här? Men att få A-kassa och lämna EU låter inte rimligt. Skulle kännas som man missbrukade systemet, även om det går lika bra att söka jobb på resande fot. Jag får kolla upp vad som gäller.

Oavsett vilken väg det blir är jag grymt lycklig över att jag själv sparat ihop till ett eget kapital som jag själv styr över. Att inte vara hänvisad till statligt godtycke och en välvillig arbetsmarknad. Utan att ha haft FIRE som mål, har jag i stort sett hela mitt liv lagt undan och sparat. Detta gör att ovanstående frågor blir mindre viktiga. Jag kan faktiskt, inom rimliga gränser, göra det jag själv vill. Detta utan att göra avkall på mitt liv. Det är frihet som ger ro.

Uppesittarkväll - Nvidia redovisar

För övrigt blir det uppesittarkväll i kväll. Nvidia’s kvartalsredovisning i natt blir grymt spännande. Ska de slå förväntningarna igen? Eller når de ”bara” upp till förväntningarna och aktien gör ett magplask?