Sicilien - en kortsemester

 Jag och min son har nyligen kommit hem från semester på Sicilien, en ö jag aldrig besökt förut. Vi valde att flyga till Catania främst för att jag hittade bäst pris på flygresor dit. Från Catania flygplats tog vi buss norrut dryga timmen till Giardini-Naxos för ett första stopp. Därifrån fortsatte vi en kort bit vidare norrut till Taormina/Spisone för att sedan medelst tåg ta oss tillbaks för några dagar i Catania stad innan hemfärd. Totalt var vi där två veckor under början på maj och boendet var förbokat innan resan.

Under inflygning till Catania passeras
Etna som det ständigt ryker ifrån

 

Eftersom jag inte besökt ön tidigare så viste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men jag blev både positivt och negativt överraskad. Jag har förstått att södra Italien i stort och i synnerhet Sicilien är relativt fattigt område som unga lämnar till förmån för norra Italien och de större städerna. Jag hade tänkt att detta skulle medföra lite lägre priser. Men jag upplevde ändå priserna på resturang generellt något dyrare än i Las Palmas som ändå är en utpräglad turistort. Taormina-stad anses iof som något av den dyraste staden på ön. Förmodligen spiller detta över även på Giardini-Naxos då det ligger nära. Jag har i efterhand förstått att andra delar av ön är billigare. Utan att ha en absolut budget så hade jag föreställt mig att vi två skulle klara oss på ca 1.000kr per dag i utgifter utöver hotell och flygresa. Det räckte inte utan hamnade på dryga 1.500kr/dag för oss två i snitt. (Min budget vs faktisk kostnad slår åtminstone både Trafikverkets samt Göteborgs stad’s hållning av budgetar för deras olika projekt.) Då levde vi varesig speciellt snålt eller extravagant. Summan hade enkelt både kunnat både krympas och ökas, men på denna nivå åt vi och gjorde det vi ville utan att sakna något. I Taormina finns två Michelinkrogar men bägge var tyvärr fullbokade. Ofta måste Michelinkrogar bokas lång tid innan, vilket vi inte gjort denna gång. Utöver det är det inget som jag skulle vilja ha gjort som vi avstod ifrån.

Etna från stranden i Giardini-Naxos

Att kommunen saknar pengar märks. Vill man gå till stranden, och det vill man, så finns fria kommunala stränder alternativt vad som kallas Lido. Rent strikt betyder Lido strand, men används främst för privata eller kommersiella stränder som man betalar för att använda. På gratisstränderna var det från allmänt smutsigt till ibland direkt ofräscht, medan vid Lido städads det och var rent. Jämför jag närmast med Las Palmas som även där har både gratis och betalstränder så städas där även gratisstranden löpande. För att dra ytterligare en parallell med Las Palmas och i detta fall turistområdet i Giardini-Naxos så har bägge en flera km lång strandpromenad med många bra restauranger. Men medan Las Palmas spolar, sopar och tömmer papperskorgar regelbundet så får strandpromenaden längs Giardini-Naxos sakta förfalla. Ofta är soptunnorna överfulla med skräp liggandes runt om. Muren mellan promenaden och stranden har på sina håll mer eller mindre rasat, men istället för att åtgärda stängs området runt rasen av. Det har en gång i tiden varit riktigt fint, det syns, men underhållet är mycket eftersatt. Det blir lite av känslan att promenera runt i Thailand mer än i Europa. Det allmänna intrycket blir tyvärr att framtiden ligger bakom och vill man framåt som ung bör man flytta. Som turist finns det ändå många skäl att ändå åka hit. Inte minst mat och klimat.

I Giardini-Naxos hyrde vi ett rum med wc och dusch samt egen uteplats precis i smeten med utgång rakt på strandpromenaden. I priset ingick kuponger för italiensk frukost att tas på en av två närliggandes kaféer. Med frukost avsågs en croissant och en kopp kaffe, vilket tydligen många på ön anser är en normal frukost. Vi hittade dock allternativ som vi fyllde på frukosten med efter att ha börjat på kaféet. Dels gjorde de i charken på en mindre matvaruaffär intill helt underbara baguetter fyllda med bl.a ostar, salami, tomat, avokado, olivolja och vad man i övrigt pekade på. Dels fanns det ett kafé som även serverade mycket god omelett, även den fylld med ost, eller äggröra med bacon. 

Vårt boende med egen uteplats
mot strandpromenaden

Lite roligare frukost än den som ingick

Efter en vecka här var det dags för förflyttning till Spisone, som ligger vid foten av berget som Taormina är byggt på. Flytten till Spisone hade jag planerat som promenad. Google-maps sa att det var en promenad på ca 1:20h. Verkade helt genomförbart med varsin rullväska.

Trevlig promenad enligt plan.....

Väl på plats såg visade det sig finnas ett försvårande hinder på vägen, så det blev buss istället.

Ett smärre topografiskt hinder visade sig väl på plats
Blev buss istället för promenad

Hotellet i Spisone var ett så kallat Lido, dvs de hade egen strand med solsängar och parasoller. Backar vi tiden 30-40 år så kan jag tänka mig att hotellet hade sina glansdagar. Nu var det rent, fräscht och underhållet, men inredning och layout har nog inte ändrats under denna tid. Kanske inte heller personalen. Det kändes som att kliva in i en James Bond film från 60-70-talet. Stora terrakottaterasser under lummiga träd, stentrappa till stranden och portier samt ”hovmästare” eller servitörer i 50-70års åldern iklädda svart kostym. Helt okay men gav ett lite bedagat intryck. 

Hotellet vibbar från 60-talet och
James Bond filmer

med stor terrakottaterass
under lummiga träd

En kort promenad från hotellet ligger stranden Isola Bella som även är ett naturreservat med fascinerande vacker bergig omgivning.

Isola Bella 

Isola Bella

Isola Bella

När vi tidigare besökte Taormina från Giardina-Naxos åkte vi buss längs en smal slingrande väg upp för berget. På ena sidan av vägen ett stup som de med anlag för svindel nog inte hade gillat, och på andra sidan en klippvägg. Vägen gjorde dessutom flertal 180-graders serpentinsvängar runt hörn där man inte såg om det kom mötande, vilket det inte hade funnits plats för. Från Spisone valde vi nu istället linbanan som gick från Isola Bella rakt uppför klippan till Taormina. Taormina är en mycket vacker bergsstad med mängder av restauranger och exklusiva märkesbutiker som t.ex Rolex, Louis Vuitton, Dior, Gucci mfl. Jag nämner inte dessa för att det faller inom mitt intresseområde, utan för att få fram stilen och inte minst prisbilden i stan. Men stan är vacker och trevlig att besöka. När vi inte kunde bestämma oss för var vi skulle äta en kväll frågade jag min universalguide AI om bästa och mest prisvärda pastaresturang i Taormina. Fick två allternativ som bägge beskrevs som mycket prisvärda och omtyckta där lokalbefolkningen gärna åt.  En ett låg ca 100m från där vi stod, 3 kvarter bort från huvudgatan. Vi gick dit. Väl framme fann vi ett litet torg med klungor av bord i kanterna och tre restauranger runt om. Vårt mål såg fullt ut, men jag tänkte att vi får väl fråga om det fanns något bord ledigt. När vi närmade oss dörren såg vi en kö vid sidan av. Frågade om de råkade köa för just denna resturang, och givetvis gjorde de det. Restaurangerna bredvid var inte ens halvfulla. Eftersom jag ogillar att stå i kö, vilket min son vet om var han på väg att vända och gå därifrån. Men jag fick positiva vibbar och sa att om det är någonstans det är värt att stå i kö så är det förmodligen här. Det visade sig att de flesta bord runt torget hörde till detta etablissemang och kön betades av bit för bit. Några var dessutom större sällskap som var svåra att placera ihop, så vi som bara var två fick ett bord inom halvtimmen. Det visade sig vara klart värt väntan. Det är svårt att rangordna de bästa ställena vi besökte, men detta visade sig klart vara en av tre som stack ut som klart bättre än andra. Och priset var dessutom högst modest.

 

När jag i vintras var i Las Palmas använde jag google maps för att se ratingar på restauranger. Där upplevde jag att de stämde bra och valde man något med 3,8 eller högre (av max 5) fick man ofta bra mat. På Sicilien var det svårt att hitta någon med under 4, de flesta låg 4+. Betygen stämde dessutom dåligt med min upplevelse. Flera borde haft max 3,5 och jag slutade snabbt kolla på dessa. Däremot skummade jag de senaste recensionerna. De gav bättre vägledning. En av de som hamnade högt upp på vår lista över bästa hade endast 3,8. Denna besökte vi två gånger för att den var så bra. Det är även min uppfattning att om man letar restauranger några kvarter från huvudgatorna kan man hitta riktiga pärlor. Det stämde även på denna resa, flera av de som vi rankade högt låg lite vid sidan av.

Efter några dagar i Spisone tog vi tåget tillbaks till storstan Catania för tre dagar i stadsmiljö. Även här hamnade vi mitt i smeten av den äldre sk historiska delen vid en stor gågata, Via Etnea med mängder av folk och restauranger. Boendet var ett adelspalats från 1700-talet ombyggt till pensionat. Mycket var bevarat och rummet var stort med välvt tak med badrum samt fransk balkong ut mot stora promenadgatan Via Etnea. Det ingick enklare men helt okay frukost i en matsal där mycket var sparat. Speglar, soffor vägg o takmålningen var original. Jag frågade när det var målat men kommer tyvärr inte ihåg svaret. Däremot var målningen restaurerad senast 1922.

Original vägg o takmålningar i frukostmatsalen

Målningar renoverade senast 1922

Vårt sovrum

Efter tre dagar i storstan tog vi lokalbussen ut till flygplatsen för vidare transport hem.

Sicilien gav blandade erfarenheter. Dels var det dyrare än jag förväntat mig, snäppet dyrare än Las Palmas som är en utpräglad turiststad. Nu visade det sig att vi rörde oss i Siciliens dyrare område, men ändå. Bitvis kändes det som man enkelt skulle kunna öka attraktiviteten på en sådan för turister viktig del som strandpromenaden om den hölls hel och ren. En gång i tiden har den uppenbarligen varit lika fin som på andra orter, men har förfallit. Bussar och tåg var billiga och med täta avgångar. Lätt att ta sig runt. T.ex kostade en biljett i tunnelbanan 1 euro och gällde då för obegränsat resande i 90 minuter. Dubblade man priset, dvs för 2 euro var det fria resor ett dygn. Dryga timmens bussresa från Catania till Giardini-Naxos ca 6 euro. Tåg samma sträcka kostade även det 6 euro. Lokalbuss ca 2 euro.

Jag åker gärna tillbaka till Sicilien, men då väljer jag nog Palermo och norra delarna. Kan man få samma upplevelse och god mat där men till lägre pris är det ett givet resmål. Har man inte besökt ön tidigare och hittar lämplig resa till Catania vill jag inte avråda. Största fördelarna är givetvis maten, men även enkelheten att ta sig runt med buss o tåg.

Utsikt från strandstolen

Två år - Samma men långsammare

Jag brukar kring månadsskiften skriva något kort om månaden som passerat, men nu närmar sig tvåårsdagen sedan jag senast gick hem från jobbet och jag tyckte att en sammanfattning av tiden kändes motiverat. När jag funderat på hur denna tid ska sammanfattas utan att det ska låta som klyschor blir det svårt. Att äga sin tid, att göra vad och när man vill, att vara oberoende, mm. Allt detta har redan skrivits många gånger, och även om det stämmer så tycker jag fraserna blivit något av just klyschor.

Två frågor som är vanligare än andra och jag då och då får är ”Men du är väl inte så gammal” samt ”Vad gör du med all tid”

Att besvara dessa är både lätt och svårt. Det lätta svaren är ”Nä, det är jag inte” samt ”Vad jag vill” Men det låter som floskler tycker jag. Den första frågan är inte så konstig eller svår att besvara. När jag slutade arbeta var jag 58år. Om det är gammalt eller inte är subjektivt. Hur upplevde du en 58-åring när du var 20? 

Den andra frågan blir svårare att beskriva för mig. Vad jag vill förmedla i mitt svar är just friheten att ha tid och råd att styra mitt liv utan att vara beroende av ett schema eller arbetstider som styrs av andra och sätter mina önskemål i andra hand.

Jag träffade en klasskamrat från gymnasietiden för ett tag sedan, även han ställde frågan om tiden. Och då kom nog det bästa svaret jag hittills presterat på tidsfrågan, som stämmer väl in på mig och vad jag gör med tiden. Jag svarade att ”Jag gör ungefär samma som tidigare, men långsammare och mestadels det jag vill”

Ekonomi är viktigt för mig. Jag behöver inte ett enormt överflöd, men jag vill känna att ekonomin inte ska begränsa och då krävs att marginalerna finns där. Samtidigt roar det mig att följa FrihetsKapitalets utveckling, och givetvis är det roligare när det går upp än vice versa. Att ha koll ger även mig ro att kunna unna mig ökade utgifter.

Nå hur har ekonomin gått dessa två år?

I diagrammet syns två stapelserier, den större är FK (Frihetskapitalet) och den mindre är mitt förvaltade pensionskapital. Vad som inte syns i pensionskapitalet är det som jag inte förvaltar själv, dvs förmånsbestämd pension som jag inte kan påverka utan som följer inflationen. Staplarna toppas av linje för rullande 4-veckors glidande medelvärde.

Från det att jag slutade arbeta i maj 2024 fick jag lön fram till augusti pga innestående semester o kompdagar. Härifrån fram till dess att jag började plocka ut pension oktober 2025 levde jag på FK. Och nu sedan 6 månader är jag pensionär och har plockat ut pension som täcker mina normala utgifter. Jag tänkte att dessa brytpunkter skulle synas i stapeldiagrammet, men det gör det inte. Världskonjunkturen spelar större roll än mina uttag. Möjligen kan man ana en något lägre tillväxt på pensionen sedan uttagen började, men den är inte tydlig.

Roligt är att både FK och Pensionskapitalet har ökat sedan jag slutade arbeta respektive gick i pension. 

FK’s värde på sista raden sedan min sista lön ramlade in till dags dato har ökat med 20,3%.

Pensionskapitalet har sedan pensionsuttagen startade till dags dato ökat med 3,4%.

För året ligger FK på +3,3% och mindre roliga mars -7,3%. Samma siffror för Pensionskapitalet är +1,8 respektive -6,4%

Även om det än så länge är korta tidsperspektiv så är det onekligen häftigt att se kapitalet växa över tid samtidigt som man tar ut och lever på det.

Jag blir provocerad

Så här i början på månaden brukar bloggar ofta handla om hur föregående månad slutade, så börjar där lite kort.

Utgifterna låg endast släppet över 12- respektive 24-månaders snittutgifter. Det som drog upp det är att jag betalade kommande flygresa till Sicilien. Hotellen är ännu inte betalda, så den kostnaden kommer framöver. 

Frihetsportföljen gick bra, månaden slutade på +2,95% och året hittills +5,89%.

Trots att det varit lite stök och känts som nedgångar både här och där så är helheten ändå stadigt upp med nya ATH både vecka 8 och 9.

Oops... I did it Again

I fredags gjorde jag återigen en delförsäljning av Nvidia. Trots stadigt avskalande så är det fortfarande ett stort innehav, för närvarande mitt tredje största enskilda innehav med en vikt på knappa 5% av hela Frihetskapitalet. Bara Alphabet och Investor är större av enskida aktier. Eftersom jag fn är överkapitaliserad och syftet var att minska bolagsrisken men behålla sektorrisken så återinvesterades likviden lite senare under kvällen i Broadcom och TSMC

Mina köp o sälj i Nvidia

Men över till vad som provocerar mig. 😠

Alla dessa stackars människor som inte anser att de har något eget ansvar för sina beslut och dess konsekvenser. Detta ansvar ska staten och UD ta anser de.

Det har inte undgått någon antar jag att konflikten i och runt Iran har satt käppar i hjulet för många resenärer. 

Det tog inte lång tid innan det i pressen gick att läsa om kända och okända resenärer som ondgjorde sig över att svenska UD inte genast kom till deras undsättning! Nu senast i Expressen finns ett inslag om en barnfamilj fast i Thailand. De hade bokat hemresa via mellanöstern, och flyget är inställt. De måst ju faktiskt hem till sina jobb, och deras dotter ska till skolan. Förstår inte UD deras problem? Och hör och häpna, UD gör inget, de har inte ens hört av sig till familjen.

De själva valt att åka utanför Sverige, valt egen nivå på försäkring, valt att flyga via mellanöstern. Nu när flygbolaget ställt in så vill de att UD ska lösa det åt dem. Jag har lite hjälp till dem, Thai flyger fortfarande direkt till bl.a. Arlanda. Men då måste de givetvis köpa ny biljett, och det ansvaret är ju orimligt att lägga på dem. Nä det måste ju vara UD’s ansvar. 💩

Någon annan resenär ansåg i en artikel att när flygplatsen i Dubai stängdes borde UD boka bussar eller taxi för transport från Dubai till annan öppen flygplats, samt chartra ett flyg därifrån hem till Sverige. 💩

För inte så länge sedan var det skådespelaren Kjell Bergkvist som valde att halvårsvis bo i Thailand. En dag skulle han med familj åka båt. Enligt egen utsago i tidningar tyckte han att det blåste och gick ovanligt höga vågor. Han tyckte det var läskigt och funderade på att avstå, men valde att åka med. Båten sjönk, Kjell skadade sig och hamnade på sjukhus. Även han beklagade sig högljutt i media över att UD inte kom till undsättning och betalade ett ambulansflyg hem för honom. Han kunde ju inte flyga reguljärt när han var skadad.💩💩

Var kommer denna tro ifrån att UD är någon form av resebyrå som ska lösa problem man själv valt att utsätta sig för?

Lämnar man EU är det väldigt bra att se till att ha adekvata försäkringar, ett konto och/eller kreditkort med adekvata medel för att lösa höga extrakostnader i händelse av nöd. Har man inte detta bör man hålla sig hemma.

Man kan inte kräva att gamla moster Agda’s skattepengar ska användas till Kjelles privata ambulansflyg hem, eller bussar och taxi samt chartrade flyg för kreti o pleti som själv inte tagit sitt ansvar och tänkt igenom vad som kan hända och vika konsekvenser det kan få.

Detta tänkande att våra skattepengar självklart ska användas för att lösa hemtransporter som man borde veta är en möjlighet när man reser, det provocerar mig enormt. Att ha råd med en resa har man, men kontrollera försäkringar och ha en reservkassa, det klarar inte svenskar tydligen.

Och angående min egen kommande resa inom EU så har jag självklart EU's sjukförsäkringskort, reseförsäkring samt kontanter på konto samt kreditkort med adekvat kredit tillgänglig. Men blir det regn ska jag givetvis ringa UD och fråga varför de inte kommer med ett paraply. För jag kan ju inte ta ansvar för allt själv. 

Januari och verkligheten

Januari - en nollställning, en nystart, en chans att ta nya tag, en chans att dra ett streck över gammalt. Det är ofta så januari framställs.

Jag har nog aldrig reflekterat över januari i dessa termer, för mig är hösten mer av en nystart rent mentalt än januari.

Som riktigt liten (ensiffrig ålder) delade jag in året i fyra delar. Min tidsuppfattning var nog lite skev och rätt präglad av mitt inskränkta liv. Årsdelarna som jag upplevde som jämnbördiga var 

Sommar - en ca tre månaders lång period som upplevdes som oändlig och full av liv.
Jul - från advent till julledigheterna upphörde och vardagsrutinerna tog vid.
Dessa två var perioderna jag levde för, mellan dessa fanns två perioder till. Höst samt vinter/vår. Perioder som upplevdes som transportsträckor.

Det är åtminstone så jag minns mig ha upplevt årets gång.

Med tiden fick jag givetvis perspektivet lite justerat. Och när jag då såg till årets gång så är det nog under sommaren som min nollställning skedde och hösten är markör för nystart. Kanske inte så konstigt med tanke på att skolåret normalt startar på hösten, och i skolan tillbringar vi väldans många år i vår formbara tid.

Så nu befinner jag mig i mitt unga jags transportsträcka kallad vinter/vår. Denna startar otvivelaktigt i januari. Ekonomin mäts även den ofta, även av mig, med 1 januari som referenspunkt och därmed start på en ny mätning.

Denna transportsträcka har startat bra, och ger goda förutsättningar för ett fortsatt bra år. Men planerna som jag gjorde upp inför denna transportsträcka har delvis krockat med något som kallas verkligheten. Planen har därför justerats eftersom den är lättare att justera  än att ändra på verkligheten. 

Verklighet 1

Inga stora livsomvälvande förändringar, men ändock. Jag hade tänkt mig att nu sitta i ett behagligt klimat där det vore mer lämpligt med shorts än ylletröja och med sandler än kängor. Men eftersom jag övertalade min son att följa med på denna resa och lät honom bestämma destination så var nu inte en klimatmässigt rätt tid att åka. Han bestämde att vi skulle till Sicilien. Dit jag var på väg ensam i höstas, men ändrades till Las Palmas. Han tände på denna destination och ville dit. Men nu är det kallt där, så vi åker senare i vår istället. Så nu sitter jag här i snö o kyla och längtar efter värme av annan typ än den som vedspisen ger.

Jag hade tänkt ägna helgen åt att leta en spontanresa men tappade sugen då jag känt mig hängig några dagar. Detta beror på att jag tog första dosen av bältrosvaccin i veckan. Det är tydligen vanligt att man känner sig sjuk efter detta vaccin. Det är ett vaccin som svider att ta. Och det svider dubbelt. Först svider det till i plånboken, kostar 2.500kr per dos. Krävs två doser. Totalt 5.000kr som inte sponsras av staten utan är självfinansierat. Efter detta svider det till då man ofta blir dålig några dagar av vaccinet.

Vet inte om jag gått på ett reklamjippo eller lyssnat på Agnes Wold som anser att det är ett måste att ta just detta vaccin. Ska inte dra allt här, men det kom för några år sedan ett nytt vaccin som är avsevärt bättre än det äldre och håller längre, typ 30+ år. Tydligen är bältros väldigt smärtsamt och smärtorna kan sitta kvar månader till år efter att själva sjukdomen gått över. Ju äldre man är det större sannolikhet att råka ut för bältros är det tydligen. Agnes Wold anser att det är ett måste vaccin för äldre och den riksbekanta Folkhälsomyndigeten rekommenderar äldre att ta det, men betalar inte. Nåja, nu har jag tagit första dosen, en kvar. 

Verklighet 2

Nästa verklighet som kröp sig på var aktiemarknaden. Jag hade satt upp för att courtagefritt under januari stegvis köpa in mig i några försäkringsbolag. Började bra med en första insatts enligt plan. Sedan började aktier i försäkringsbolag sakta sjunka, och har så fortsatt under hela månaden. Jag beslöt att vänta och se om det bottnade, vilket det inte gjort ännu. Tror jag. Så nu sitter jag med denna påse pengar som skulle legat i försäkringsbolag på ett konto utan ränta.

Verklighet 3

Ytterligare en verklighet är att silver o guld gått bra länge, och speciellt silver sista tiden. Detta har föranlett några aktioner från mig. Jag som sällan  gör något större. I höstas sålde jag av en del då hela denna sektor vuxit sig för stor i min portfölj. (Det var dessa pengar som skulle in i försäkringsbolag.) Efter att silver fortsatt starkt så blev jag lite orolig för rapportmissar i enskilda silvergruvor, så jag sålde av några mindre och placerade dem i fonden AUAG Silverbullet. Så exponeringen kvarstod men utsmetat på fler bolag. Under januari fortsatte silvret upp på ett osunt sätt. Samtidigt var nu vikten återigen alldeles för stor. Eftersom det vid månadsskiften ofta är lite turbulent i guld o silverpriser började jag sälja bit för bit. Man vill ju inte heller sälja bort sig när det rusar upp. FOMO ni vet. Så jag spred ut försäljningarna. Under januaris sista vecka planerade jag att sälja var dag, och på torsdagen hade jag sålt 60% av mitt silverinnehav.

Planen var att sälja en sista gång på fredag så jag avyttrat 80%. Men här dök verkligheten upp igen och på fredagen rasade silvret över 30% som mest. Återhämtade sig och slutade på 26% ner på dagen. Under denna dag sålde jag inget, utan sitter just nu kvar med 40% av ursprungliga innehavet och avvaktar utvecklingen. Trots fredagens historiska ras så är silvret fortfarande upp 19% YTD. Innan raset var det upp över 60% sedan nyår om jag räknat rätt. 

Vem behöver Netflix och thrillers när man kan följa silverpriset i realtid?

Så nu sitter jag med en pengapåse som är historiskt stor. Planen var att den skulle krympa, men det sket sig. Har nog inte haft så här mycket kontanter på hand bortsett från i samband med fastighetsförsäljning. Och jag vet inte vad jag ska göra med pengarna. Känns som allt står högt och räntorna är låga. Förmodligen kommer jag att månadsvis gå in och köpa något, men det kommer att ta tid att sätta pengarna i arbete som det ser ut just nu.

Kanske skulle jag gå till banken och ta ut dem i kontanter för att känna mig som Joakim von Anka ett tag? Och vad skulle jag svara om banken frågar (som de numer tenderar att göra när man flyttar pengar) vad jag ska göra med dem? (Alltså göra med pengarna inte banken, för den vill jag helst slå på käften för att de lägger sig i.) Att jag fundera på att ta en sväng på stan och spontanshoppa lite?

Efter att Utdelninssmålänningen gjorde sin kostnadsanalys av kanelbullebak blev jag inspirerad och bakat några gånger. Nu senast en en dubbel sats, så frysen är fylld.

Utdelningssmålänningens bullekonom

Nygräddat

Hur har ekonomin i stort gått detta årets första månad då? Jo tack bra.

Utgifterna hamnade strax under rullande 12-månaderssnittet

Portföljen inledde året starkt med tre ATH 3:e 10:e samt 17:e januari. Det sista står sig fortfarande. Då låg den på +4,42%. Sista två veckorna tappade den en del, bl.a pga techfrossa. Microsoft ner över 10% på en dag märks. Januari slutade ändå på totalt +2,85% tack vare den starka inledningen.

Hoppas ni alla får en fortsatt bra transportsträcka fram till sommaren