Att jag fortfarande bebor huset vid havet och då och då badar spelar liksom ingen roll.
Men även för mig märks det att det går mot höst. Det blir lite ensligt och tomt när alla flyr till staden. Från att ha haft frugan här och även barnen på besök till att bebo huset själv. För två - tre veckor sedan var det full rulle. När man tog en promenad eller bara gick iväg med soporna var det folk och fläkt över allt, nu är det tomt i de flesta husen. Det känns lite som att man blir övergiven även om man helt åter får styra själv.
Pratade med frugan idag och sa att jag nog kommer hem snart då de långa väderprognoserna påstår att det blir en vecka till med värme, men sen kommer regn och lågtryck. Fick till svar att jag inte skulle skynda, nästa helg hade de någon kickoff med jobbet och helgen efter fyllde vist en kollega år och hon räknade med fest större delen av lördagen och att hon under söndagen inte skulle vara värst talbar. Så två veckor till tyckte hon jag skulle stanna. Där ser man, övergiven och överflödig är man.
Detta är min andra långsommar, och jag kommer ihåg att jag även kände lite samma sak på slutet av sommaren förra året. Men det gick över. Förhoppningsvis gör det så även i år.
Som förströelse har det dykt upp några möss i köket. Efter lite letande hittade jag ett hål inne i hörnet under diskbänken. Det sitter så det är svårt att komma åt, men morgondagen blir det till att sätta igen deras ingång. Vist är det trevligt med sällskap, men så långt att jag gillar möss har det inte gått. Ännu.
Satt i eftermiddags nere vid däcket och njöt av solen. För det är ändå gratistid så här när sommaren dröjer sig kvar trots att alla tror den är över.
 |
| Sommaren fortsätter trots allt |
Hur förströr du dig under sensommaren?
